Mood:
Det har funnits över 40 möbeltillverkare i den lilla byn. Den här var en av dom. En son tog över efter sin far och dennes son tog över efter honom, sen lönade sig inte affärerna längre. 35 anställda blev med tiden noll. Det står “September 1972” på almenackan och det verkar inte vara mycket som hänt sedan dess. Allt står kvar som det lämnades.
Det är torrt och luktar härligt i den stora trädbyggnaden. Den har inte givit med sig mer än för de som tagit sig in genom de krossade fönsterna och de uppslitna dörrarna. Om inget görs snart så kommer sakerna försvinna och förstöras, man har sett det förut. Man får hoppas att möbelfabriken får bevaras. Detta är verkligen ett museum — på riktigt.
Check out PonyhansUE on Instagram for more updates.
Vacket! Härlig stämning.
Åh! Vet precis var det ligger. Har alltid varit så nyfiken på hur det ser ut inuti – tack!
Hej, riktigt suveränt jobb ! Gillar att du även gör en hel del research ang bakgrunden av dessa bortglömda människor, fotorna får en helt annan kontext då. Min kära fru jobbar fackligt, så jag skickade henne “avtalet” mellan arbetsgivaren och LO på en av fotorna. De blev ett gott skratt, älskar punkt 10 :arbetsgivaren får ej blir förbannad….snackar om schyssta villkor ! Tack för allt ditt arbete !
Oh va härliga bilder och berättelser du delar! Tack… vill också dit och se det själv ?